En kort berättelse om traktorer på ukrainska

Det är inte så att jag inte läst nåt sen den förste augusti. Det är bara svårt att hinna med att skriva också.
Den här boken - En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka valde jag därför att omslaget såg ganska trist ut och för att den hade en rolig titel. Till skillnad från många andra som väljer bok efter omslag, brukar jag välja de "tråkiga", ofta enfärgade för de böckerna brukar vara bra. Ofta är det böcker från mindre förlag, som ger ut översättningar från andra språkområden än det anglosachsiska som har dessa lite enklare, men ofta konstnärliga omslagsillustrationer. Typ de kulturrådsstödda titlarna till biblioteken.

Men den här gången blev jag lite besviken. Hade läst nån recension, som klassade boken som "vansinnigt rolig, underbart elak och mycket rörande". Den skulle skildra ett komiskt kulturkaos i en invandrarfamilj:
En 84-årig ukrainsk änkling, invandrare i Storbritannien blir kär i en blond, yppig 36-årig frånskild kvinna, också hon från Ukraina. Om han gifter sig med henne, kommer hon och hennes 14-årige son att få uppehållstillstånd.
De två döttrarna Vera och Nadezjda försonas efter en lång ovänskap för att rädda sin far från denna lycksökerska.
Samtidigt som den gamle mannen gör allt för att vinna denna kvinnas kärlek, skriver han också på en bok om traktorer på ukrainska.
Visst är det mycket humor i berättelsen och man får också veta en del om familjen stidigare historia. Men den går inte på djupet och skildringen av den gamle mannen blir bara patetisk.

Lögnens lov

Det här är ingen uppbygglig historia! Men den är kul! Sensmoralen kanske kunde vara: brott lönar sig - om man har tur.

Lögnens lov av den brasilianska författarinnan Patricia Melo är en häftig deckarparodi samtidigt som det är en drift med förlagsbranschen.

José Gruber, en ung man med författardrömmar, försörjer sig på att skriva kioskdeckare. Han stjäl friskt från klassiker av Poe, Camus och Dostojevskij m.fl. - böcker som hans förläggare aldrig läst. När han för en gångs skull har hittat på en egen intrig, leder honom hans researcharbete till ett serumterapiinstitut. Där arbetar den sköna Fulvia och naturligtvis leder bekantskapen till sängen.

Fulvia är specialist på giftormar och föder också upp sådana. Hon är en orm i kvinnokläder och avslöjar så småningoms in djävulska plan för Gruber. Eftersom han är en sån duktig deckarförfattare, förväntar hon sig att han ska kläcka planen för hur hon ska kunna ta död på sin man utan att bli avslöjad. Naturligtvis ligger det nära till hands med ett giftormsmord och båda ägnar mycket tid åt att planera det perfekta brottet.

Jag ska inte avslöja för mycket av handlingen, men så småningom tröttnar José på Fulvia och deckarskrivandet går inte så bra längre. I stället ger han sig i lag med den vackra tyskan Ingrid och ger sig in i självförverkligandebranschen. Han plankar framför allt amerikanska populärpsykologer och skriver om självhjälp och pengarna strömmar in. Läsekretsen förvandlas till anhängare och han funderar över om han ska starta en kyrka.

Men över dem båda vilar Fulvias skugga ...

Explosivt byte

En ny bok om prisjägaren Stephanie Plum av Janet Evanovich. Känns nästan som när man läste femböcker som barn. Fast en om året, på semestern är OK. Kanske de börjar bli lite väl lika varandra, böckerna om Stephanie Plum. Men roliga är de. Jag kan fortfarande skratta högt ibland.
Stephanie Plum är trött på att försörja sig som prisjägare. Hon vill ha ett vanligt, lugnare och ofarligare jobb. Men det hjälper inte. Hon förföljs ändå av en galning som vill döda henne och som försöker med det på olika sätt. Kärlek finns också med som en ingrediens. Men de får aldrig varann på slutet. Som vanligt dras Stephanie både till den farligt sexige prisjägaren Ranger och till från-och-till-pojkvännen, polisen Joe Morelli. Ren och skär underhållning för stunden är det. Men det räcker ju ibland.

La Cucina

La Cucina: En roman om bordets fröjder och köttets lustar av Lily Prior.
De sinnliga beskrivningarna av recept och matlagning påminner mig om Kärlek het som chili. Boken handlar om Rosa Fiore, en enkel bondflicka från Sicilien. Olycklig kärlek gör att hon vänder det motsatta könet ryggen. Hennes drift kanaliseras i stället till matlagning.
Hon får anställning på ett bibliotek och avancerar så småningom till bibliotekarie, men "hennes liv är lika trist och dammigt som de böcker hon är satt att sortera". Varför ska alltid bibliotekarier skildras som så tråkiga?

En dag kommer dock en gåtfull engelsman in på biblioteket - il Inglese. Han ska samla material till sin forskning om siciliansk gastronomi. Och naturligtvis går det som det går. Rosa blir hans gastronomiska guide och han lär henne erotikens konst.
Stilen är humoristisk, lite burlesk och skildringen av bondelivet på Sicilien och av maffian, la famiglia har drag av skröna. Jag gillar den här historien, bildspråket - som när il Inglese med en grönsakskniv sprättar upp Rosas enorma laxskära korsett: "Korsetten sprack upp och där låg min nakna kropp som en enorm, nyspritad bondböna".

Kambysses förlorade skatt

En thriller av Paul Sussman. Är egentligen inte så intresserad av denna genre, men tänkte mig nåt lättsmält, spännande som semesterlitteratur. Lånade den också på grund av att historien utspelar sig i Egypten. Jag läser gärna romaner som har ankytning till egyptisk arkeologi eller det forntida Egypten. Författaren är också arkeolog, det märks, men historien är lite väl Indiana Jones-aktig, för tillrättalagd. Men visst är den spännande.

Familjen Scorta

En italiensk släktsaga, skriven av en fransk författare, Laurent Gaudé. Lite stora hopp i handlingen kanske, men annars en bok helt i min smak. Anslaget är ju väldigt viktigt. Jag ödslar inte tid på att läsa en bok som inte fångar mitt intresse från början. Och början på denna historia trots sin tragik får mig faktiskt att dra på munnen:

En solig, het dag år 1875, rider en laglös man in i byn på en åsna. Han är besatt av en enda tanke - att återförenas med den kvinna han älskar. Det blir ett hastigt möte med ett havandeskap som resultat. Men saker och ting är inte som man tror. Mer ska jag inte avslöja.

Rocco Scorta Mascalzone som föds till fattigdom, går i sin fars fotspår och blir med tiden oerhört förmögen. I fem generationer får man följa denna släkts kamp och besvikelser, stolthet och strävan efter lycka. Namnet Scorta betyder allt och är den sammanhållande länken. Men så lite det hade behövts för att livet skulle gestalta sig annorlunda för flera av bokens personer. Det är inte alltid lätt att följa sitt hjärta och ibland är stoltheten, lojaliteten kanske för stark?

Väder, vind & livets allvar

En bok av Maritn Lönnebo och Tomas Sjödin, två vise män. Två av de människor jag hyser mycket stor respekt för. Kanske mest för den klokskap och förtröstan de har trots att livet bjudit dem hårda prövningar. Både Martin och Tomas har barn med funktionshinder.Tomas har fått två söner, som väl de flesta känner till, med en obotlig, dödlig hjärnsjukdom.

Denna bok är en brevväxling mellan de båda männen om livet, arbetet,vänskapen och tron. Trots allvarliga teman, håller breven en humoristisk ton. Jag gillar dessa "riktiga", ibland ganska långa brev.Trots att de är så personliga, är de också allmängiltiga.

Båda författarna är norrlänningar och kärleken till denna del av Sverige märks tydligt i deras brevväxling. Särskilt älskar jag beskrivningen av cykelturen som de båda herrarna i andanom företar sig norrut från Skellefteå och uppför vitberget ...

Ormen skall dö

Ytterligare en bok som fortsätter att fascinera mig. Har läst den ett par gånger och även lyssnat till den som ljudbok med en fantastisk inläsning av Tomas Bolme. Jag kan höra hans röst inne i huvudet när jag vill.

Författaren, Yasar Kemal, är född i Anatolien i Turkiet. Under några år var han faktiskt bosatt i Sverige. Hans bok Ormen skall dö, sägs grunda sig på en verklig händelse, men är också en anatolisk variant på Hamlet.

Trots sitt fruktansvärda tema är det en så vacker bok! Språket lyfter en några centimeter upp i luften, beskrivningarna av Anavarzas bergstrakter ger en en känsla av att man är där. De lodräta klipporna, de kretsande örnarna, blå mjölkört, gul krokus, purpurröd vildklöver och doftande vildtimjan.

Halil enleverar den vackra Esme och tvingar henne att gifta sig med honom. Hon föder en son, Hassan. Men Halil mördas inför ögonen på Hassan av den man Esme älskade. Halils mördare grips och avrättas, men Halils mor och bröder kräver blodshämnd på den som de ytterst anser är den skyldiga -Esme.

Men ingen kan bära hand på Esme, som är så vacker att "det tagit Allah tusen år att skapa en sådan kvinna". Farmodern börjar nu sprida rykten om Esme i byn, rykten som förmeras hundrafalt och som förhäxar byborna, också Hassan och han lämnas ingen ro förrän han utkrävt hämnd genom att mörda sin mor. Också faderns vålnad hetsar honom...

Vem förde hem Doruntine?

En kort och laddad kriminal- och spökhistoria, som bygger på en ballad från det medeltida Albanien, skriven av Ismael Kadare.

Doruntine är en flicka, som blivit bortgift långt hemifrån. Hennes bror Konstantin, har gett henne ett heligt löfte,"bessa" att när hennes hemlängtan blir för svår, ska han återföra henne till barndomshemmet.

Så en natt kanckar Doruntine på porten til lsitt hem, hemförd, som hon säger, av sin bror Konstantin. Men Konstantin har varit död i tre år! När sen både Doruntine och hennes mor dörav chocken, tätnar mystiken.En polismästare kopplas in föratt lösafallet. Kyrkan driver på, för nu sprids ryktet om att Konstantin har återuppstått från de döda för att infria sitt löfte. Och vem mer än Kristus har uppstått från de döda?

Utredningen ger ett överraskande resultat och nu sätts händelserna in i ett större religionshistoriskt perspektiv. Man serAlbanien i spänningen mellan den katolska och den ortodoxa kyrkan, mellan Västerlandet och Orienten.

Detta är en av de mest fascinerande böcker jag läst. En bok jag aldrig glömmer.

Den Blå cykeln

Anledningen till att jag läste den här boken, (av Régine Deforges) var inte att jag trodde den var bra. Jag hade nog inte plockat den ur bibliotekshyllan själv, i varje fall inte detta exemplaret, som borde varit gallrat för längesen. En tjock bok med lösa sidor och dålig papperskvalité, skitig, men förmodligen välläst. Möjligen hade jag valt den som ljudbok. Jag läste den för att jag skulle läsa en förkortad upplaga på franska i min franskakurs. Eftersom jag dessutom skulle ha prov på den, ville jag förvissa mig om att jag hade förstått allt.

En fransk Borta med vinden stod det på baksidan. Ja, kanske huvudpersonen Léa var lite lik Scarlett O'Hara. Boken handlar alltså om Léa, en ung flicka som kommer att arbeta för motståndsrörelsen i andra världskrigets Frankrike. Det kunde blivit en mycket spännande historia, men jag tycker att det blir väldigt mycket upprepning. Det är mycket död och ganska mycket sex. Det var kanske så det var, men det är så mekaniskt beskrivet. Jag saknar miljöskildringar. De finns, men de är så ytliga.
Ändå fångades jag väl på något sätt av historien, för jag ville veta "hur det gick" och läste även de två efterföljande delarna som fanns med i samma band.

Ett slags sällskap

Nu för tiden är det ju ganska vanligt att man hittar en partner på Internet. I den här boken av Nan Östman är det det gamla (numera ovanliga sättet) att lära känna någon genom att utbyta tankar genom brev, som skildras.

Bokens huvudperson Anna 72, lever ganska isolerat ute på landet ntillsammans med sin tigande, maondepressive make Håkan och hunden Fabian, som inte heller talar med henne. Barnen är utfugna, bor långt borta och har nog med sitt. De få vänner hon har, åldras eller dör. Hon är fortfarande yrkesverksam, men hennes yrke som översättare ger henne inte något större socialt utbyta.

En dag gör hon det djärvaste hon gjort i hela sitt liv: Hon sätter in en kontaktannons för att få någon att prata med. Hon får till sin förvåning många svar. Det hon fastnar för, kommer från Bo, en änkling och f.d. arkivarie. Han tycks motsvara de rimliga krav hon ställer och hon gör med en gång klart för honom att hin inte tänkt sig någon erotik.

Boken skildrar ensamheten i tvåsamheten, Annas och Bos brev och trevande kontaktförsök blandat med deras minnen. Men det saknas inte dramatik! Stilen är lite torrolig, lite engelsk. Det är en ömsint och lite sorglig historia. Huvudpersonerna har lagt det mesta bakom sig och drömmer inte så storslagna drömmar längre. Men varför inte? Livet är inte bara förbehållet de unga och vackra. Det är aldrig försent!

Jag undrar hur många som kommer ihåg den här boken. Den kom 1999 och den finns i allafall på en hel del bibliotek.

Om så hela världen rasar

Detta är en av de bästa böcker jag läst. Det måste vara minst 10 år sen, men jag minns den fortfarande. Jag tittar på mina gamla anteckningar. En del av dem återger jag här:
Vad är det för bok? En existensiell deckare, en mordhistoria med filosofisk underton?

Författare är Marten t'Hart. Han kommer från Holland. Jag läste nånstans att han själv sagt att hans sätt att skriva liknar ingen annans i Holland. Det får stå för honom, men jag har inte heller läst något liknande. Hans ideal ska vara Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.

T'Hart ger läsaren nyckeln till kriminalgåtan redan i mottot, som är hämtat ut 2. Mosebok. "Och under resan hände det sig att Herren på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom". Men det förstår man först senare.

Man får möte huvudpersonen Alexander Goudveyl i en liten holländska hamnstad när han är i tioårsåldern. Familjen är lite avvikande, pappan är lumpsamlare och sjukligt sparsam, mamman likaså. Alexander är mycket ensam, blir mobbad i skolan och drar sig undan. När han hittar ett gammalt piano som står kvar i lumpboden efter förre ägaren, förändrars allt. Musiken blir hans liv.

En decemberdag 1956 ordnas ett väckelsemöte i staden som får ett lika abrupt som oväntat slut när poliskonstapeln Vroumboot mördas. Alexander är det enda vittnet till brottet. Tanken att den maskerade mördaren kommer att söka upp Alexander för att ta död på honom, kommer i många år att styra hans liv.

Alexander blir besatt av denna mordgåta. Hans försök att rekonstruera skeendet vävs samman med hans utveckling i arbetet med musiken. Pusselbit läggs till pusselbit.

En oerhört fascinerande bok.

Nittonhundra

Jag är inte så mycket för tegelstensromaner. Kortromaner är däremot något jag ofta fastnar för- Inte för att de skulle vara mer lättlästa. Ibland tror jag till och med att de fordrar mer eftertanke än de mer omfångsrika.

Nittonhundra är en sådan bok. Den är skriven av italienaren Alessandro Baricco.
Nittonhundra är en skröna, en legend om pianisten Danny Boodman T.D. Lemon Nittonhundra. Denne person har en märklig historia. Strax innan sekelskiftet 1900, finner man honom i en pappeskorg på flygeln i oceangångaren Viriginias förstaklassalong. Sitt något ovanliga namn får han av sin upphittare, som ger honom sitt eget + det som är tryckt på kartongen och till sist det märkliga årtal som kommer.

Texten är ursprungligen skriven för teater och den som berättar pianistens historia, är en trumpetare som mönstrat på Virginia och som spelat tillsammans med honom.

Det märks lite på språket att det är teater, men det är inget som stör mig och scenanvisningarna som finns inlagda, gör bara texten mer levande.

Nittonhundra är en gåtfull person. han har aldrig satt sin fot iland. Han har ingen födelseattest, han finns inte. En gång tänker han gå iland för att se havet från andra sidan, men han hejdar sig på andra trappsteget. Ombord har han världen i en hanterbar mängd, genom 2000 passagerare i taget. Varje resa har en början och ett slut. På land skulle det vara omöjligt att se "var allting tog slut". Ombord skapar han sin musik på flygelns 88 tangenter. Hur skulle han kunna göra detsamma i en värld som rymmer miljoner och åter miljoner tangenter?

Jag hyser en viss beundran för denne man, men som honom vill jag inte vara, så fången i en värld vill jag inte vara. Men jag känner många människor som egentligen är som han fast dom vet kanske inte om det.

Hursomhelst, en vacker, bitterljuv historia är det. Berätteslen om en man och ett piano på havet där han föds, lever och dör. En saga om konsten kanske - och mycket jazz.

Den försvunne fåraherden

Den försvunne fåraherden: ett fall för advokat Bustianu av Marcello Fois. Jag tyckte mycket om den här lilla boken. Det är en kriminalhistoria. Inte min favoritgenre, men den här boken är bra.

Historien utspelar sig i slutet av 1800-talet på Sardiniens karga högland. Bustianu är advokat och amatörpoet i Nuoro på Sardinien. Han är respekterad av alla, inte bara för sin skicklighet utan också för att han är en bra människa. Han är känd som småfolkets talesman mot storgodsägare och andra maktens män. Bustianu blir uppsökt av modern till en ung fåraherde, Zenobi. Denna har gått under jorden efter att ha anklagats för att ha stulit 9 får av sin husbonde, som också är far till Sisinna, flickan han älskar. Modern bedyrar den unge mannens oskuld, men just det faktum att han försvunnit samma natt som brottet begåtts, pekar på att han är den skyldige.

När Bustianu tar sig an fallet, visar det sig att detta ringa brott lett till andra mycket värre. Det handlar om jord och pengar, om hat och kärlek och gamla familjefejder.

Nästan mer än brottshistorien intresserar mig miljön. Jag har aldrig varit på Sardinien, men jag kan mycket väl föreställa mig hur det såg ut när Bustianu med sin vandringsstav i handen tog sin dagliga promenad i det karga landskapet.

Jag gillar det lite eftertänksamt, resonerande sätt romanen är skriven på. Porträttet av Bustianu är både känsligt och nyanserat.

Min Bloggbok

Jag har länge tänkt jag skulle skriva om det jag läser. För andra som kanske kan dela en läsupplevelse med mig, men också som en dokumentation över vad jag läser, vad jag tyckt och känt. Jag har bläddrat igenom mina gamla boktipsanteckningar. En del böcker minns jag inte alls, andra är mycket tydliga för mig fortfarande. Jag börjar min Bloggbok eller Bokblogg med några av dessa gamla boktips. Förhoppningsvis håller de än!